24.1.14

Mammaledig


Nu är jag mammaledig sedan en vecka tillbaka. Äntligen. Hade inte orkat släpa den här tunga, ömma kroppen bort till jobbet i arla morgonstund en enda dag till. Har mest sovit sen dess. Sovit och suttit en smula handlingsförlamad för att jag inte vet vad jag ska göra med all denna tid. Jag borde ju ta vara på den nu innan bebisen kommer. Blir stressad av tanken och kommer mig därför inte för någonting.

Förra helgen vände sig bebben i magen. Plötsligt var rörelserna annorlunda och kändes på helt andra ställen än förr. Jag blev lättad över det för jag vill varken gå igenom vändningsförsök eller kejsarsnitt. Dessvärre känns det nu som att den lagt sig på sniskan igen. Hoppas jag har fel.

Igår tvättade jag lillens kläder och började packa BB-väskan. Dör av gulligheten när jag stiger in i badrummet och ser pyttesmå plagg hänga på tork där för första gången. Idag vaknade jag till serverad frukost i köket. Skulle kunna vänja mig vid detta.

Det är mindre än en månad kvar till beräknad förlossning nu. Yikes.

11.1.14

Snö/sömn



Äntligen! Första natten på månader då jag inte vaknat en enda gång. Sov som en stock i tio timmar. När jag vaknade var det ett helt annat ljus omkring mig. Kikade ut bakom rullgardinen och såg snö överallt. Blir alltid lycklig av snö. Skönt att få slippa det där grå och sömnlösa för en dag.

8.1.14

Höjdpunkter 2013 - Del VIII




Sen blev det höst och grå vinter. Julen betydde långledigt i Hälsingland vilket jag verkligen behövde. Kroppen började bli riktigt tung nu och sömnbristen gjorde mig trögfattad och matt. I profil såg jag ut som ett stort B. Det där B:et ville mest bara käka praliner i soffan hela dagarna. Orkade inte så mycket mer. Jag läste Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson och blev lycklig. Det var längesen jag sträckläste en bok. Tog det även lugnare med boandet hemma eftersom jag kände att det spårat ur lite. Kanske vi faktiskt inte behöver måla om sovrummet innan barnet kommer samt köpa upp halva babyaffären på ekologiska onödigheter?

Träffade två bebisar. Hormonerna blev som galna och jag började böla när jag fick den första i min famn. Upptäckte att jag inte riktigt har koll på hur man håller i spädbarn. Speciellt inte när de samtidigt börjar äta på ens hår. Fattar nu varför så många mammor har pagefrisyr. Blev nervös när jag tänkte på att det bara är tio veckor kvar tills jag håller i mitt eget barn. Kan inte fatta det.

Sen blev det nyår och vi firade hemma hos oss med ett annat par som också ska bli föräldrar snart. Tvillingar ska de få. Vi drack cider och somnade strax efter midnatt. Det är en riktig babyboom på gång i vänkretsen. I somras trodde jag att jag var helt ensam om att få barn. Är så glad över att jag har så många runtomkring mig som också kommer få sina liv uppochnedvända under 2014. Det kommer bli så himla kul!

7.1.14

Höjdpunkter 2013 - Del VII






Långsamt började jag bli människa igen. Gick utanför lägenheten, jobbade, träffade lite vänner, ritade och pysslade, satte på mig nåt annat än pyjamas. Illamåendet ersattes av en vrålhunger som inte var av denna värld. Vaknade med hungerkramper i magen på nätterna och tryckte i mig allt som fick den att hålla sig borta i åtminstone två-tre timmar. Jag hade planerat att äta nyttigt under graviditeten. Mycket grönsaker, fullkorn och sånt bjäfs. Vilket skämt. 90% av bebisens kropp är tyvärr sponsrad av potatisbullar och vitt mjöl. Det var det enda som hjälpte mot alla krämpor och begär.

Sen stabiliserades även hungern. Det började sparkas i magen och på ultraljudet såg man en liten parvel som tuggade på sina mini-händer. Jag blev snabbt tjockare och började få kommentarer om min kroppshydda av omgivningen. Mitt hår blev plötsligt glansigt och tjockt och jag började gilla att vara gravid. Mycket tack vare en effektiv förträngning av första trimesterns vedermödor.

6.1.14

Höjdpunkter 2013 - Del VI




Från och med juni och 4,5 månader framåt låg jag mest och ojade mig över ett ständigt illamående. Jag blev sjukskriven till och från och spenderade min efterlängtade första tre veckor långa jobbsemester i sängen. Solen lyste utanför märkte jag. Typiskt att sommaren skulle vara så fantastisk precis i år.

Tyckte inte alls att det var särskilt kul att vara gravid i början. Ingenting syntes utanpå men inuti levde det om. Alla dessa vidriga lukter överallt, sug efter viss mat som jag i nästa stund bara hatade tanken på, yrseln, de varma fötterna, magontet, tankarna på framtiden som vällde över mig och fick hjärtat att panikslå. Vi hade en vän från Sydafrika boende hos oss de första två veckorna. Eftersom vi inte ville berätta om graviditeten förrän efter vecka 12 fick vi låtsas som att jag åkt på en rejäl magsjuka som slagit ut mig helt. Förutom illamåendet var nog hyssjandet kring graviditeten det jobbigaste under första trimestern. Jag har så svårt att hålla tyst om stora nyheter så jag undvek folk större delen av tiden. Gick mest omkring i min bubbla och försökte reda ut tankar och känslor på egen hand. Tittade på TV (dessvärre matprogram överallt) och surfade mig vansinnig på Familjeliv.

Höjdpunkterna var ändå när magen äntligen började växa. Då blev allt mer verkligt.
Det första ultraljudet när vi fick se att det faktiskt fanns en liten böna där inne.
När illamåendet började ebba ut och jag kunde käka en helt ljuvligt god glass i stan utan att spy!
Att gå till simhallen när det nästan var tomt där och kunna vara tyngdlös i vattnet ett tag och sen få sitta i bastun en snabbis.

4.1.14

Höjdpunkter 2013 - Del V







Min enhet på jobbet vann ett fint pris som utdelas varje år av Stockholms stad. För pengarna åkte vi på studieresa till Barcelona. Jag tror aldrig jag har gått så mycket någonsin tidigare eller sett så många sevärdheter. Jag är vanligtvis inte sevärdshetstypen, men det var kul att hänga på till ställen jag förmodligen aldrig besökt annars. När jag kom hem fick jag mig en överraskning. Vi väntade barn!

3.1.14

Höjdpunkter 2013 - Del IV








På sommaren älskar jag att ro, om vintern att åka längdskidor. Vi har turen att kunna dra från stan när den blir för stressig och göra båda delarna. Vi visste det inte då, men det här var vår sista vinter som barnlösa.